Emmanea

Jag och min Karl firade vår 4-års dag i onsdags. Vi är fortfarande inte riktigt enade om vad det faktiskt var som hände den 21:e oktober 2005 och varför vi har just den dagen som årsdag..

Jag har något svagt minne av att jag var hemma hos honom... det var något med en trasig brödrost (?!) som stod under hans soffbord och som jag lyckades sparka till så det gjorde skitont! Det är nog i och för sig inte brödrosten som vi firar den 21/10 varje år, men jag kan inte komma ihåg hur det liksom gick till när vi sa att vi skulle bli tillsammans. 

Det spelar i alla fall ingen roll. Jag älskar honom med eller utan brödrost. 

Mest tycker jag om honom för att:
- Han är skitrolig. Vi skrattar massor. Han liksom knattrar lite när han skrattar. Det låter skitkul!
- Han är lugn. Inte sådär hetsig som jag kan vara. Vilket resulterar att det mest är jag som är osams när vi är osams.
- Han är snygg. Även i mjukisbyxor. 
- Han funkar bra ihop med min familj. För mig är mamma och pappa jätteviktiga och jag tycker om att vara med dem. Därför är det kul att han också gör det! Jag tycker om hans familj också såklart men jag tror att jag har närmre relation med min mamma och pappa. Om det är för att jag är tjej eller ensambarn eller allmänt bortskämd med uppmärksamhet från dem, vet jag inte...
- Han är jävligt ambitiös och flitig. Vem vill ha en kille som bara sitter och glor och inte har några mål eller ambitioner?
- Han tycker om mig precis som jag är. Fast jag pratar bebisspråk när jag är trött. Fast jag kan få krupp när jag är hungrig och fast jag hellre vill se "ensam mamma söker" istället för "hål i väggen" på söndagkvällarna.

Nu överväger jag om jag ska vara jätteromantiskt och göra frukost på sängen och tända ljus. Eller så springer jag in och ylar som en varg och hoppar på honom. Det är lite roligare...