Emmanea

Har haft mycket annat i tankarna de senaste veckorna. Typ min överlevnad.

I tisdags var det nämligen dags. Något jag fruktat det senaste halvåret. Jag skulle operera mina bihålor. OCH BLI SÖVD! Det måste vara det absolut mest fruktansvärda och läskiga jag någonsin gjort i hela mitt liv.

Alla som känner mig vet att jag är försedd med ett av Sveriges största kontrollbehov. Och bara tanken på att sövas och låta någon annan ta över gjorde att jag fick panik. Så det är vad jag ägnat mig åt de senaste veckorna - att ladda och inse att jag var tvungen att göra detta..  I tisdags fick jag spelet totalt och tänkte ringa och ställa in hela skiten men jag lyckades efter många om och men samla ihop mig och släpa mig till sjukhuset. Där var alla jättevänliga och narkosläkaren var den mest förtroendeingivande person jag träffat på ett sjukhus så han peppade mej och sen körde vi. Sjukt jobbig känsla och veta att man blir bortkopplad från verkligheten.

1,5 timma var jag sövd. Vaknade av att killen brevid mig på uppvaket, som var hög på morfin, låg och drog roliga historier för personalen. När jag insåg att jag var vaken, kunde mitt personnummer och själv kunde avläsa vad klockan var spred sig lugnet. Då kunde jag somna om ett tag till.

Allt har gått bra, läkaren var nöjd. Jag var den stoltaste personen på den här planeten när jag vaknade och sket fullständigt i att jag blödde näsblod och att det kändes som att huvudet skulle sprängas. Igår (onsdags) lyckades jag till och med släpa mig till skolan och vara med på den obligatoriska labben. Asskönt att slippa ha massa sånt efter sig. Men nu har jag tagit långledigt och är hemma hos mamma och pappa och blir uppassad och vilar upp mig. Jävlar vilken pärs alltså. Nu ska jag fundera ut en bra belöning..

Det är ingen bra vecka på hundfronten det här. Först älskade Della och nu har lilla Myran satt ett grässtrå i halsen och har hostat som en tok sen i lördags. Det blev inte bättre så idag åkte vi in till Valla Djurklinik så de fick ta sig en titt.

Myran hatar veterinärer. Så det blev en dos lugnande som naturligtvis inte räckte eftersom hon var totalt speedad och mordlysten, utan de fick ta till lite narkos för att hon skulle gå med på att öppna munnen. De hittade inget grässtrå somvi trodde hade orsakat det hela utan hon hade inflammation i sina tonsiller i halsen. Tydligen vanligt och behandlas med penicillin och lite smärtstillande. Nu på kvällen är hon lite loj efter dagems strapatser men hon har ätit en rejäl portion och lekt lite med sin mjukiskisse så hon kommer nog igång.

Idag fick älskade Della åka till himlen. Hon var gammal och blev sjuk så det var dags.

Jag kommer aldrig att glömma dig Della. Så klok och så snäll.
Så mycket fantastiska minnen...

Det här är till dig Della. Ses på andra sidan. Jag kommer sakna dig!

Man får vara ledsen även fast man vet att det var dags och att det var det enda rätta.

Gran canaria 2006

Mamma och pappa vill att jag och min karl ska hänga med dem till gran canaria i januari. Det är under min omtentaperiod så jag får fanimej se till att sätta tentorna i oktober om det ska gå ihop sig. Bra morot ändå.

Nu har jag tränat och ätit lunch på tornby. Lyxsallad på Sannes. Nästa gång måste jag komma ihåg och be att få utan soltorkade tomatet. Jag HATAR soltorkade tomater.

Jag får seriösa rysningar när jag tänker på de små äckliga mörkröda klumparna som är helt skrunkliga och smakar förjävligt.




Kolla på dem liksom. Vem äter sånt här?

En hund fattar inte vad man säger bara man säger det snällt. Man kan säga till Myran med varm och len röst: "Liiiiillllaaa fuuuuling. Du äääär så dum i huvudet." Och så viftar hon på svansen och blir jätteglad.

Nu tror min karl tydligen att jag är en hund. Igår låg vi i soffan och myste och kollade på tv och då ger han mej en puss och säger med romantisk röst. "Min fiiina lilla undercentral".

Wtf? Ursäkta? Vaddå?

Eftesom att jag inte är en hund googlade jag det idag:
" En undercentral är ett eller flera rum i en byggnad för underhåll av VVS och elektricitet. Denna lokal kan bland annat innehålla värmepanna, värmepump och säkringsskåp."

Någon som har jobbat för mycket?

Jag kan inte röra mig. Inte nog med att jag sprang 5 km igår förmiddag. Jag hängde också med Madde ut till stallet och red hennes häst. Så där jag inte hade ont efter löpningen har jag ont nu. Fy fan vilken träningsvärk.

Som belöning för dagens hårda slit åkte jag Madde och Charlotte ner till Kniv och Gaffel efter ridningen och åt kvällsmat. Både förrätt och huvudrätt! Jag åt rödbetor och fetaost till förrätt och fisk till huvudrätt. Sedan rullade jag typ ut från resturangen.

Nu väntar en lång dag med skola 10-12. Nämndmöte 13-17. Sånglektion 17-18.30. Och sedan dirket till styretmötet. Jag ska äta ett ägg till frukost för att överleva dagen.

I samma stund som jag skrev sista raden i förra inlägget fick jag ett sting av samvete och kastade mej ut på en löprunda. 2,5 km i ryddspåret och lugnt tempo dit och hem ger typ 5 km. Det gick fan inte fort. Men det gick!

Nu ska jag sticka till skolan för dagens enda försläsning och lektion.

Efter en hektiskt vecka spenderade jag och min karl helgen hemmai Finspång. I fredags kväll var jag hundvakt och hade filmkväll, först Änglavakt och sedan I love you Philip Morris. Min karl såg naturligtvis fotbollen och anslöt sig till oss lagom till film två.

I lördags var det Kraftloppet (en stafett på 7,2 mil) och min karl sprang första sträckan och kom trea. Dock blev han slagen av en 10-årig pojke som var helt galen. Jävlar vad han kutade. Han var kanske hälften så lång som min karl och spinkig som en spagetti. Och sprang 5.8 km på typ 20 minuter. Sjukt snabb! Jag trodde det var ett skämt när den där lillen kom i mål. Galet!



I söndags var det fotbollsderby i Sonstorp. Publiksiffra: 521 personer. Skitmycket folk.
Sonstorp torskade inte helt otippat eftersom Torstorp är serieledare och också säkrade sin uppflyttning till trean genom vinsten igår.


En mycket aktiv och idrottsinriktad helg. Jag har dock inte gjort nån nytta alls. Ätit korv och kexchoklad och laddat inför skolveckan.

Var är den? Var är sladden till mobilen? Var kan det vara? Var?

Svar: I badrumsskåpet. Det är väl sälvklart... Icke.

Ciao!

God morgon. Fredagmorgon och skolan börjar inte förens kl 10. Ändå har jag varit vaken sedan halv sju och har inte kunnat somna om.

Istället har jag ägnat tiden åt att lägga upp lite kurslittertur till försäljning på student.liu.se/anslagstavlan och förberett dagens klassföreståndartid som ligger idag kl 15-17. Problemet är bara att ettorna har finsittning kl 18 och kommer absolut inte vilja lyssna på mig fram till kl 17 när de hellre vill åka hem och ta på sig finklänning/kostym och piffa. Ska försöka komprimera så att de kan få gå vid kl 16.15 istället så blir de glada!

Ikväll ska jag åka hem till mammi och pappi och umgås med dessa odjur när de ska gå på kräftskiva. Jag har hört att de gillar både popcorn och Robert Pattinson så vi ska nog kunna få det riktigt trevligt.

Fy fan vilka hektiska dagar. Jag har farit runt som en jäkla skottspole mellan föreläsningar, lektioner och arbete med studienämnden. Idag såg jag ljuset i tunneln och längtade efter en lugn eftermiddagsföreläsning och sen raka vägen hem till soffan - men icke.

Tio minuter in i föreläsningen bestämmer sig min älskade lilla iphone4 att tvärdö och vägra vakna. Gah. Satt bara och försökte återuppliva den och kunde inte koncentrera mig alls på föreläsningen. Inget hände och jag gav upp mina första-hjälpen försök och stack hem och satte i laddaren. Tvärdöd. Kopplade in den i datorn. Tvärdöd. Åker till the phonehouse som tipsar om ett återinsallationsprogram. Åker hem. Väntar 14 minuter på programmet ska köras. Och nu - äntligen är min kära lilla telefon vid liv igen. Frisk och kry och med alla meddelanden, bilder och appar kvar.


Puh. Vilken pärs.
Nu väntar soffan.

Först ledsen                                    Nu glad igen