Pinsamhet 1.
2005, på tåget upp till Stockholm för att hälsa på My och Tove.
Hamnar brevid en kvinna i 30-års åldern på tåget och börjar småprata:
Hon: Jaha, ska du till Stockholm?
Jag: Ja det ska jag, du med?
- Jo just det. Vad ska du göra där då?
- Jag ska hälsa på mina kompisar över helgen. Själv då?
- Jag ska på helgkurs för jobbet.
- Aha..
- Vart bor du annars då?
- I Finspång, nära Norrköping..
- Ja, jag vet! Där har ju jag varit och opererat en gång. De har så fin operations-sal med utsikt över sjön.
- Så du är läkare alltså?
- Ja, eller en slags läkare. Jag är urulog.
Jag: Åh, jaha. Vad intressant! Det måste vara ett häftigt jobb.
- Jo, det är det väl. Men det är lite tråkigt ibland eftersom det mest är män som har det som yrke. Nu på kursen till exempel så ska vi ses massor av urologer från hela Europa och då är jag ensam tjej.
- Jaha, men det måste ändå vara ett jäkligt roligt jobb?
- Ja, det är det absolut. Enda problemet är att många killar man försöker dejta tycker att det bllir rätt jobbigt när man talar om vad man har för yrke...
Tystnad.
Sakta går det upp ett ljus i min hjärna
Jag: Du, urulog är inte när man håller på med hjärnan och sånt va?
Hon: Nä, du tänker nog på neurolog..
JAG DOG!!!
Usch. Jag grinar fortfarande illa när jag tänker på det. Gash. Hur dum får man vara. Hon hade nog jättekul i alla fall.