Emmanea

Lill-Merc är världens mysigaste. Hon längtar så mycket efter mej när jag jobbar på dagarna att hon vägrar lämna mej en sekund när jag är hemma, hon står till och med på badkarskanten när jag badar. Nu ligger hon och slaggar på sin kudde här på skrivbordet.



Det är ett jävla tjat om lill-Merc hela tiden, men jag är nog mist lika salig över henne som om hon vore en riktig bebis... Nästan gladare faktiskt, hon är ju mycket sötare. Jag brukar säga att hon är lik pappi (min karl) på öronen :p