Emmanea

Igår på promenaden i skogen rusade en stor älg över vägen några hundra meter framför oss. Jag blev såklart helt galen och började hoppa och skrika. Mamma och pappa hade lyckats med konsten att inte se älgen och undrade vänligt vad i helvete jag höll på med. När jag berättat vad jag sett blev jag anklagad för att hitta på eftersom att ingen av dem hade lyckats se älgen.
 
Som tur var hade hade jag bevis i form av gigantiska älgspår i gruset. Triumf!