body { background-image: url(sort-tapet.jpg); }

Minne

När man slappnar av dagen efter en av de största händelserna av ens liv så tänker man en hel del. Hjärnan liksom bearbetar alla intyck och man börjar minnas detaljer som igår kväll bara var suddiga. Det är lite som om att man upplever det om och om igen, men varje gång  i en uppdaterad och mer exakt version. Allt gick så fort.

Champagnefrukost - fotografering - promenad till skolan - avslutning i aulan - fika med klassen - mösskrivning - väntan på att få marschera ner till slottet - marshen bakom skolmusikkåren genom centrum - olidlig hetta i slottsfoajén i väntan på att få springa ut - 13 minuter kvar - 9 minuter kvar - två minuter kvar - 10 sekunder kvar - rusar utt genom dörrarna ut på slottets baksida - studentsång - hitta skylten - uppvaktning med blommor runt halsen - kramar - leta efter kompisarna - hitta lastbilen - lasta av blommorna runt halsen för att kunna stå balaserat (tippade frammåt) - åka flak - vinka - sjunga - vråla - tuta - komma hem - gråta - äta smörgåsårta - öppna paket - gå tipspromenad - äta vanlig tårta - stensomna i pausen mellan min studentskiva och pappas kalas - vaknar - pappas gäster kommer - äta ännu mer - hålla tal - äta lite till - åka till kakan - fira och skriva i mössor - åka till No1 - gratta alla studenter - åka hem - däcka i sängen - slut!

Det var vad jag kom ihåg av gårdagen när jag vaknade klockan halv två idag. Allteftersom har detaljer dykt upp i minnet. Läst alla gratulationskorten och parat ihop dem med rätt blomma eller present. Läst alla kompisars små hälsningar i mössan...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback